ADDIS – ett strukturerat arbetssätt för diagnostik

ADDIS är ett strukturerat arbetssätt för att bedöma och diagnostisera substansrelaterad problematik enligt internationella diagnoskriterier i ICD-10 och DSM-5.

Det används för att skapa ett tydligt och kvalitetssäkrat underlag för att förstå om problematiken motsvarar skadligt bruk, beroende eller substansbrukssyndrom, och för att bedöma problemets svårighetsgrad.

ADDIS ska inte förstås som enbart ett formulär eller ett enskilt instrument, utan som en metod för strukturerad diagnostik i verksamheter som behöver tydligare beslutsunderlag.

ADDIS bygger på den amerikanska förlagan SUDDS (Substance Use Disorder Diagnostic Schedule), utvecklad av Norman G. Hoffman, Ph.D. och Patricia A. Harrison, Ph.D., och validerad vid Mayo Clinic i Rochester, Minnesota, USA.

Under sidan Forskning kan du ta del av studier och underlag kopplade till SUDDS och ADDIS.

ADDIS bygger på internationella diagnossystem

ADDIS utgår från etablerade diagnoskriterier i WHO:s ICD-10 och APA:s DSM-5. Dessa klassifikationssystem används internationellt för att identifiera och beskriva substansrelaterad problematik på ett strukturerat och jämförbart sätt.

Det innebär att ADDIS ger verksamheten möjlighet att arbeta med diagnostik utifrån väl definierade kriterier, samtidigt som valet mellan ICD-10 och DSM-5 kan anpassas efter den kliniska eller organisatoriska kontext där bedömningen görs.

I praktiken innebär det att verksamheter kan använda det system som bäst motsvarar deras samverkan, dokumentationskrav eller professionella sammanhang – till exempel ICD-10 i samarbete med hälso- och sjukvård eller DSM-5 i miljöer där det systemet används.

Utvecklat för europeiska förhållanden

ADDIS introducerades på den svenska marknaden under mitten av 1980-talet och därefter i Norge under 1990-talet. Sedan dess har metoden fortlöpande utvecklats och anpassats till europeiska förhållanden och till de behov som finns i vård, behandling och relaterade verksamheter.

ADDIS används i olika typer av verksamheter där det finns behov av att identifiera, förstå och diagnostisera substansrelaterad problematik – till exempel inom primärvård, företagshälsovård, öppenvård, behandlingshem och socialtjänst.

Metoden används också som underlag för åtgärdsplanering, fortsatt bedömning och motivationsarbete i komplexa ärenden. Flera projekt och studier har genomförts med ADDIS som grund. Mer om detta finns samlat under sidan Forskning.